Salongen var fullsatt. Härnösandsborna känner sitt
danskompani Norrdans och är kanske mer insatta i nutida dans än många andra.
Sålunda kokade salongen av förväntningar inför Norrdans gestaltning av två
noveller ur Agrells novellsamling En
lappbok
.

En illustration av ”Svart invärtes” serverades besökaren
redan före föreställningen: på programbladet. Det svarta i människans inre
kräks upp som en äcklig spya till allmän beskådan. Så är också novellen gestaltad
utifrån en inre svärta, konkret uttryckt i en rasande känslostorm av dödssynder
på scenen: vrede, girighet, avund, frosseri, högmod.

Bild:

Efter paus kom så novellen ”Glansvit” till uttryck, en
linjär berättelse, och likaså kronologiskt dansad av danskompaniet: renkon
Glansvits ägare Tatjtje vill att hon ska föda en kalv åt honom, så vit och
vacker som möjligt, och väljer därför ut den mest passande tjuren som far till
kalven. I protest vägrar Glansvit att ge sin unge di och söker istället upp den
tjur hon själv fattat tycke för: den fulaste i hela renflocken. Tatjtje hämnas i
vredesmod genom att vid höstslakten välja just honom att dö först av alla:
”Nästa vår ska du, Glansvit, åter föda en snövit kalv”, förespår och hotar han
henne.

Men det blir inte så. Glansvit bestämmer själv sitt öde.

Denna berättelse, så talande, så närvarande, så gripande,
kunde publiken följa genom hela händelseförloppet på scenen. Reaktionen var
andlös.

Bild: